John Holm som ung

 

 

Skonerten Folkes förlisning 19201

Fransk matros

Johns motbok.

Min farbroder John ( 1903 -1980 ) hade ett förflutet som sjöman, en bana som fick ett

dramatiskt slut, en förlisning. Han hade med några timmars varsel fått erbjudande att

mönstra som jungman på en skuta från Örn. Farmor fick snabbt ordna kläder och

 stoppa en halmmadrass. Skonertens Folkes redare var bl.a Lindberg på Örn.

När Folke påseglades nere i Öresund rådde dimma och stiltje. Detta hände den 12 april

1920, klockan var 8 em. En Fransk Torpedjagare ”La Marne”2, hade i hög fart rammat

skonerten. Folke som var lastad med lergods klövs. ”La Marne” var ett s.k. Avisofartyg,

ett lättbestyckat bevakningsfartyg. I och med freden efter första världskriget

övervakades Östersjön av segrarmakterna.

När olyckan inträffade var John nere i skansen, rusade upp på däck. Föll baklänges och upp igen. Klättrade sedan på masten över till den påseglande jagaren.De sattes i land i

Köpenhamn.

Lyckligtvis klara sig besättningen utan skador. Kom hem med en fransk matrosmössa, en med en röd tofs. Tråkigt nog bevarades inte denna sovenir.

S j ö f ö r k l a r i n g e n3

 

Inför Konsulatet i Köpenhamn den 14 april 1920.

Skonerten “Folke” från Örn, reg. no. 3807

 

Den 13 dennes hade befälhafvaren å sagda segelfartyg Carl Edvin Gustafsson, innehafvare av skepparebref af 2:a klass no. 59/1916, till Konsulatet inlämnat skriftlig anmälan om sjöförklarings afgifande i anledning af den af honom förda skonerten “Folke”, hemmahörande i Örn, på resa från Hälsingborg till Stockholm med last af lervaror blifvit öfverseglad och sänkt af franska torpedjagaren “La Marne” den 12 innevarande månad. Vid denna anmälan fogades uppgift å fartygets besättning, bestående af bästemannen Hjalmar Karlsson, född den 30 juli 1892 och boende i Askums socken, matrosen John William Olsson, född den 11 oktober 1900 i Askums socken och där boende samt kocken John Adolf Holm, född den 6 oktober 1903 och boende därstädes.

Konsulatet utsatte tiden för sjöförklaringen upptagande att äga rum kl.

10.30 idag, då befälhafvaren medförde samtliga ofvannämnda

besättningsmän att höras som vittnen, hvarjämte han inlämnade rapport

om sjöolyckan. Fartygets samtliga handlingar samt befälhafvarens

behörighetsbevis hade gått förlorade vid fartygets undergång

Besättningen tillkallades och erinrades att vid sina berättelsers

afgifande noga hålla sig till sanning, så att de skulle kunna med ed

bekräfta desamma, därest så påfodras. Jäf mot vittnena kunnde ej utrönas.

 

Sedan vittnena därpå afträdt berättade befälhafvaren under åberopande

hvad han nedskifvit i rapporten, att fartyget den 12 april afgått

från Hälsningborg i fullt sjövärdigt skick och försedt med növändiga

lantärnor och annan erforderlig utrustning. Vädret var då klart.Intet

anmärkningsvärt hade heller inträffat före kollisionen med det främmande fartyget, som befunnit vara det franska avisofartyget “La Marne”, hvilken inträffade den 12 dennes kl. 9 på aftonen.

“Folke” befann sig då i riktningen cirka 0. från Falsterbo samt S.S.V

från Stevne fyr. Luften hade öfvergått till disig, och man kunde, jämväl med hänsyn till den sena tiden på dygnet ej se längre än cirka

150 famnar framför sig. “Folke” gick med mycken varsamhet framåt under

ständigt användande af mistluren och djuplodet. Intet ljud angifande

den omedelbara närheten affrämmande fartyg hade hörts förrän 5 minuter

innan kollisionen inträffade. Dessförinnan hade signaler dock iaktagits

från lä bog. “Folke” hade sido och akterlantärnorna tända, alla 3 klar

lysande och i godt stånd och besiktigade enligt fartygsinspektionens

fordingar.

Då befälhafvaren å babords bog observerade det främmande fartyget var

hans första intryck, att detsamma var ett i sakta fart annalkande handels- fartyg. “Folke” höll sin kurs i förlitande på att det främmande

fartyget skulle passera, och mistluren användes så kraftigt och ihärdigt som lät sig göra. Något svar hade emellertid ej kunnat urskiljas från det främmande fartyget. Befälhafvaren fann strax, att det främmande fartyget gick med c:a 12 knop, och tillropade samtliga att skyndsamt samlas å däck, enär kollisionen syntes oundviklig. Det främmande fartyget träffade strax därpå“Folke” ungefär midskepps.

Samtliga männen klättrade omedelbart upp i riggen, hvarifrån de lyckades taga sig ombord på det främmande fartyget.“Folke” sjönk cirka 2- 3 minuter senare. “La Marne” som nu saktat och stoppat, utsatte då en lifbåt, förmodligen för den händelse att, “Folke” haft någon man ombord, hvarom man ej genast kunnat försäkra sig af de 4 räddade. Sedan den första vården lämnats åt de ombordkomna,infann sig befälhafvaren på kallelse hos chefen å “La Marne”, franskt avisofartyg, hvilken förhörde sig angående det sänkta fartygets namn, nationalitet och destinationsort, hvarjämte befälhafvaren genmälte, att han ansåg dess fart uppgå till 12 knop, hvartill svarades, att farten varit något öfver 10 knop, som kapten Gustafsson förklarade jämväl vara alltför hög i betraktande af den disiga luften. Det främmande farygets officerare förklarade sig inte hört befälhafvarens signaler.

Befälhafvaren och hans trenne besättningsmän hade ägnats nödtorftig vård ombord på “La Marne” och landsatts i Köpenhamn den 13 dennes. Dit “La Marne” återvänt. Kapten Gustafsson hade igår och i dag kallats ombord å sagda fartyg rörande anledning av kollisionen och därvid förhörts angående sin uppfattning rörande anledning till kollisionen. Befälhafvaren hade förklarat, att han fritager sig och sin besättning att ansvar för kollisionen, då han iaktagit alla försiktighetsmått för att undvika kollisionen och att skulden endast kan på påhvila det främmande fartyget. Bästeman Karlsson hade stått på utkik sedan undefär ½ timme före kollisionen, då han iaktagit alla försiktighetsmått för att undvika kollisionen samt skött signaleringen med mistluren. Mot densammas beskaffenhet fanns intet att anmärka.

Befälhafvarens berättelse upplästes och vidkändes, hvarefter befäl-

hafvaren afträdde. Som första vittne framträdde bästemannen Hjalmar Karlsson. Vittnets uppfattning var, att tjocka snarare rådde än disig luft vid kollisionstillället. “Folke”s fart torde möjligen kunna uppskattas till cirka 1 knop, det främmande fartygets hastighet var däremot 10 a 12 knop.

 

Hans vittnesmål var i öfrigt i överenstämmande med befälhafvarens

förklaring. Uppläst och vidkändt, hvarefter vittnet afträdde.

Berättelserna upplästes och vidkändes, hvarefter förättningen afslutades

 

Utskriftens riktighet intygas.

Kungl svenska konsulatet

Köpenhamn den 21 april 1920

Carl Cederlöf

 

Ytterligare förlista seglare från Örn

 

Kaptenen C E Gustafsson omkom 1924 då fartyget “Hjalmar” förliste i Finska Viken, isamband med en orkan storm. Samtliga i besättningen omkom. Endast en, oidentifierad hittades, fastbunden vid masten.Begravdes i Estland. Gustafsson efterlämnade hustru och en liten dotter.

 

Ytterligare en skuta förliste, Freden från Örn gick under i enmed man och allt. Motorn bärgades och kan i dag beses på Kålllandsö, i en hembygdslokal våldsam storm i fiskeläget Spiken. Det var den tredje skutan från Örn som totalförliste.

 

 

 

 

1Källa: sjöförklaringen

 

2Efter första världskriget övervakades Östersjön av segrarna

 

3Ur sjöförklaringen /Riksarkivet.