Jordbruket på torpet

 

Jordbruket drevs hantverksmässigt, man hade ingen häst och inga maskiner. Hö och havre slogs för hand. Kvinnorna tog upp efter "mejen", band kärvar eller räfsade hö. Höet hässjades eller stackades. Så småningom skulle skörden köras in in. Då hade man hjälp av grannbonden med häst.

Det var varmt och svettigt, det gick åt svagdricka.

En sådan dricka som den från Karlssons bryggeri i Lysekil går inte att få i dag, den smakade himmelskt.

 

 

Förutom hönsen hade man två kor samt gris. En av kossorna hade retat sig på Konrad Johansson. Denne fick tillbringa en stund, uppflugen i ett träd. Till vår och höstbruket fick man också anlita hjälp.

Att bruka jorden var inte lätt, man hade inte tillgång till häst. Hjälp fick man när bönderna var klara med sitt.

1946 inköptes tillsammans med Ivar Johansson i Amhult en jordfräs som byggdes om till traktor. Den var på hela 16 hkr. Till denna hade man höskrinda, plog, harv samt fräsen. Startades genom att en rem hade rullats runt en remskiva.

 

Man hade haft funderingar på att bygga en epa traktor av gammal bil. Hittade jordfräsen på en mässa i Uddevalla.

Korna avecklades i början på 50-talet. Jorden utarrenderades 1956 till Oskar Eliasson på Rörvik.

 

Nästa arrendator var K-A Sörensson på Bua.

 

Varje årstid hade sina dofter, ljus och sinnesintryck. Våren med vårplöjningen och dess jorddoft, måsarnas skrik.

Sommaren med varma dagar, höbärgningen. Höstackar och havrenekar. Hösten med sina dofter.

 

En vårkväll, när farfar och jag vallade korna, skar han till en visselpipa av rönn, på samma sätt som hans farfar en gång gjort åt honom.

Intryck från en svunnen tid som lever kvar i minnet.