JULAR

Min barndoms jular

Tomten blev ju i min fantasi mycket närvarande.

Det gällde att hålla Tomten på gott humör.

tänk om tomten hade gått med sin säck...

 

Julen började redan under hösten. Om jag hade busat, var det alltid någon som knackade i väggen, det var tomten. Jag ficken oerhörd respekt för denna lilla, och i mina barnaögon mycket mäktiga person.

 

I julgranen brann det levande ljus. Med tanke på vattentillgång och eldfängdheten, var detta mycket riskabelt. Minnet av den speciella granlukten och sterinljusen sitter kvar.

 

Granen var dekorerad med glitter och flagg girlanger. Girlangen var inköpt före 1939, men genom Adolfs ommöblerande i Europa blev den snabbt inaktuell. Ute på en stång hade man i julveckan satt ut en havrenek. Det var julklappen till småfåglarna.

Mamma läste Viktor Rydbergs dikt Tomten. Jag kunde i min fantasi se tomten, när han vandrade i vinternatten över ladugårdsbacken med stallyktan i handen, Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.....

endast tomten är vaken......

 

Tomten har ju alltid funnits i folktron. Den gamla gårdstomten var en liten grå gestalt som vaktade gården, såg till att alla hade det bra. Men han var inte alltid så snäll.

 

Om något gick emot honom kunde han bli väldigt arg. I gamla tider var respekten stor, för denna varelse med rötter i mytologin. Julaftonen började med ett julbord, där stort sett inget saknades. Under kriget till jul med lejdbåten kom ett Amerikapaket från faster Ingrid, innehållande risgryn samt kaffe, Maxwells House. Det var en uppskattad gåva under krigsåren.

 

Det var enda gången på året som farfar tog något starkt,en liten konjaksnubbe, han var ju gammal “blåbandist”. Kommer inte ihåg om pappa eller John tog någon snaps.

 

 

 

 

Julgröten med smörklick, kanel och kanske en mandel kom sist. Det blev alltid en skvätt över. Mamma satte alltid ut lite gröt på trappen, till Tomten. Det gällde att hålla Tomten på gott humör. På morgonen var fatet tomt.......

 

Sen skulle det diskas. Minuterna och timmarna segade sig fram.När man äntligen var färdig med disken bänkade man sig i bästa rummet. Tomten knackade på fönstret och kom så småningom in. Tomtemasken var skrämmande.Med myndig stämma kom frågan : Finns det några snälla barn ???

 

Farfar som satt i sin korgstol svarade alltid med sitt smålänska ideom att han var mycket tveksam. Tur att man var barn och inte benägen till någon form av stroke. Det var en oerhört traumatisk upplevelse, tänk om tomten hade gått med sin säck...

 

Vi fick dock alltid våra paket. Mest mjuka paket. Tillgången på leksaker och pengar var inte så stor på den tiden. Min tomtetro sprack det året den ordinarie aktören hade rest till den kungliga huvudstaden.Vikarierande tomte hade bara en tumme. Det var Roy Johansson eller Jerry Mattson som hade tummen kvar. Drt var då jag tappade tron på Tomten, det var ju farbror John.......

 

Under några år, i början av 40-talet hade man “julkalas” hos pappas morbror, Oscar Mattsson. Nästan hela släkten var inbjuden. Pappas kusin Jerry hade en lådkamera och fotograferade. Då fanns inga elektronblixtar, utan ett magnesiumpulver antändes med ett våldsamt ljussken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min barndoms jular firades på Bua. Att fira jul förr i tiden var lite annorlunda än idag.