Hemsidan

 

 

 

1600 talet

Nils Jakobsson Mus från Bua

En av de först kända personerna på Bua är bonden Nils Jakobsson Mus,1född 1658. Denne

ingick 1687 äktenskap med en änka på Smögen, Sigri Bryngelssdotter . I giftet ingick del i

ett vadlag. Hustrun hade före giftet investerat i en fjärdepart i ett vadlag. De övriga accepterade inte Nils, han var ju bonde, kunskaper om fiske måste därför vara försumbara ansågs det.

 

Helt utan fiskeerfarenhet var han nog inte. Bönderna i kustbandet hade vid sidan om

jordbruket fiske som binäring.

 

Man försökte att lösa ut Nils eller klippa ur hans del från vaden. Nils Mus stämde in

vadredarna  till tinget. Häradsrätten faställde efter förhandlingar den 21 november 1687 att

Nils hade laga rätt till vaden och att hans del var i god kondition.

 

Rätten bestämde att hans lagkamrater skulle ersätta honom för det ekonomiskt avbräck som

uppkommit. Kanske var det så att Nils även hade del i sjöbod, redskap och båt. Det var nog

inte lätt att lösa ut hans part.

 

Nils blev dock fullt accepterad. Han blev anlitad som sakkunnig när det gällde sedvanerätt i 

fiskefrågor, han fick föra talan för vadlaget inför tinget. Nils var Smögenbo fram till 1729 då

han avled 71 år  gammal. Änkan med son lär ha flyttat till Kornö. Dottern Bodil hade escaperat till Norge. Varför, hade hon gjort sig omöjlig, eller var det av kärlek?

 

Jakob Andersson Knape en annan Buabo var instämd till tinget för att ha skurit ut del av de

två vadar han var delägare i. Blev frikänd för tillgreppet på makrillvaden då detta fiske var över. 

 

Då gråsejfisket pågick fick han och hans kamrat LarsNilsson böta tre mark vardera,

de fick även ersätta  åsamkade skador för tillgreppet att skära ut sin del i gråsejsvaden under 

rådande  fiskesäsong.

 

Knape hade ledsnat på fisket och flyttat till hemmanet på Bua.Hade i samband därmed blivit

uppsagd som delredare. Emellertid var betalningsförmågan hos delikventerna lika med noll

varför domen upphävdes.

 

Men lagens arm är lång och hämndlysten. Jakob Andersson Knape ifrån Bua och Lars Nilssons hustru i Gravarne anklagades för att inte besökt kyrkan den 17 juni, utan hade sysslat med värdsligt arbete. De hävdade att de varit på väg till kyrkan, men underhand fått uppgift om att det inte var någon predikan, utan vände om.Om det blev något straff förtäljer inte källa. Prästerskapet var ju inte direkt kända som förlåtande.

 

 

 

1Olof Hasslöf / tingsreferat

Margareta Hvidfeldt

 

Härskarinna över Stora Sundby och Åby säteri

 

 

 

 

Hembygdsforskaren Jens Olsson berättade historien om Margaretha Hvidfeldt, härskarinna

över  mellersta Bohuslän, som föddes i Norge den 5 nov. 1608, på gården Skjelbred på  Eker 

( I sydnorge).

 

Bilden som Jens förmedlade, var annorlunda än vad skrönorna säger. Många av skrönorna har

sitt ursprung i romaner.

 

Margareta var en kallhamrad affärskvinna, en dåtida ”börsklippare”, hon köpte och bytte till sig egendomar. Särskilt attraktiva var de s.k.frälsegårdarna som var skatte-befriade.

 

Frälsegårdarna var ägda av adeln. Skattegårdarna försökte hon omforma till frälsegårdar.

 

Ofta inblandad i Tinget och till 90% vann Margareta målen. I freds-fördraget år 1658 var det inskrivet att Norsk lag skulle gällabeträffande jordägande.

 

Karl den XI genomförde den s.k reduktionen. Han drog in alla skattegård och herresäten.

Detta påverkade Margareta Hvidfeldt och hennes affärer. Protesterade hos myndigheterna

om skatter och pålagor, lurade staten på skatterna. men var myckert mån om sina

underställda.

 

Gifte sig vid 27-års ålder med den danske adelsmanne Thomas Dyre

 

Fick tre barn. Bara en son, Ivar uppnådde vuxen ålder, dog 1663 bara19 år gammal.

 

Det var till minne av sonen ett testamente upprättades, Hvidtfeldska gymnasiet inrättades.

 

Här fick 30 mindre bemedlade barn fri undervisning och uppehälle. Finansierades genom

arrendeavkastning från hennes stipendiegårdar och torp. Hon ägde vid sin död 141 hela

hemman, motsvarande 680 gårdar. Åborätten, dvs arendet följde från far till son. Dessutom

ägde hon flera fiskelägen, bl. a. Fisketången, Smögen och Gravarne. Hon ägde 2300 tomter

till hus och sjöbodar ute i fiskelägena. Innehavarna hade dock livslång besittningsrätt. Gårdarna kunde friköptes 1910.

 

Ägde bl.a. St Sundby på Orust samt Åby säteri. På Åby vistades hon bara någon månad per år.

 

Margaretha adopterade en flicka, en avlägsen släkting. Denna blev bortgift som 14-åring.

Maken var 32-år äldre. Äktenskapet blev inte långvarigt, adoptivdottern dog i 15-årsålder i

samband med graviditet. Det var andra lagar på den tiden. Margaretha blev med tiden bitter.

Vid sin död den 16 oktober 1683 på St. Sundby säteri, saknades likvida medel, man fick

problem med begravnings-kostnaderna. I dödsboet fanns ju ofantliga värden, men bundna i

fasta tillgångar. Hade då varit änka i 32 år, efter Thomas Dyre, som dog1651 , 46 år gammal,

efter ett 16 årigt äktenskap.

 

Margareta ägde gårdar från Lommeland och Skee i norra bohuslän till Gravarne, Åby, med

flera ställen samt en stor del av Tjörn. Innehade några gods på Hisingen och i Halland. Hon

blev Bohusläns största jordägare. Dorote Bjeilke på Morlande och Rutger von Ascheberg

på Holma var inte heller barskarpade.

 

Min farmors släkt hade Åbo-rätten på Rörvik Östergård ¼ mantal i omkring 170 år.

 

Båhus län blir Svenskt

 

 

År 1658 blev Bohuslän Svenskt. Nu infördes flera restriktioner. En var förbud mot att idka handel på landsbygden,en annan var förbud mot att idka fraktfart. Det var inte enbart i Skåne, Halland och Blekinge som man protesterade mot den nya regimen.

 

Vi hade även snapphanar i Bohuslän.

 

Amiral Gyldenlöve hade härjat i Bohuslän vid två tillfällen efter fredsöverenskommelsen.

I fredstraktaten var det inskrivet att norsk lag skulle gälla i Bohuslän. Detta var något som gynnade Margareta Hvidfeldt på Stora Sundby och Åby.

 

Landskapet fortsatte att vara ett eget län, Båhus län. 1680 slogs Båhus län ihop med delar av

Älvsborg och fick i stort sett samma indelning som idag. Det nya länet fick namnet

Göteborgs och Båhus län. Resistenset flyttade år 1700 till Göteborg. 1998 kom den stora

sammanslagningen då Västra Götaland bildades.

 

1697 fanns i Askums socken 53 mantal, fördelat på 32 som var ett helt mantal, 13 ett halvt

mantal tora samt 6 fjärdedels och 2 en/åttondels mantal. Totalt blev det 40 ¼ mantal. Av dessa var 20 ¼ skatte, ett prästbol, 6 ½ kronogårdar, 2 mantal ägda av kyrkan, 8 utsocknes frälse (ägda av adeln eller av förmögen bonde) och 2 ½ ofrimans frälse. Frälsgårdarna var skattebefriade.