Hem                                    1800-talet                                               1900-talet

Stenindustrin i mellankrigstiden

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Spaltmaskin. patentritning

 

Efter kriget kom stenexporten i gång igen. Bolaget byggde en knottfabrik nere på Roparbacken. I storbrottet togs materialet som forslades med ett litet tåg till fabriken.

Denna fabriksanläggning blev dock en stor missbedömning.En likadan anläggning hade uppförts på Rixö i Lyse s:n.

Att ersätta en yrkesman var inte möjligt. Maskinerna som klöv stenen gjorde så inre sprickor uppstod med spräckt gatssten som följd. Baktanken var att billig, outbildad arbetskraft skulle sysselsättas i fabriken. Yrkesmannen kunde se hur stenen skulle klyvas. Maskinen klöv mot stenens struktur. Slaget blev för hårt. Inre sprickor uppstog. Sten exporterades till bl.a Sydamerika. Den maskinhuggna stenen  var kass innan den kom fram. Pappa hävdade att bli yrkesman som stenhuggare tog åtta år. Det måste ha varit en ekonomisk katastrof för bolaget.

I samband med att anläggningen projekterades, byggdes 1918 arbetarbaracker på Sandbacken, och 1926 hyreshus samt en matsals och enkelrumsbarack (Heden). Min familj bodde 1938-39 i bolagshus nr 21, under Håle Nedergård.

Baracken på Håle Hed ägdes sedan av handlanden Tore Johansson. Användes som barnkoloni i början 40-talet. Efter kriget som flyktingförläggning.

 

En kall februarinatt 1947 brann baracken ner. Den var då uthyrd till kvinnliga flyktingar från Rumänien, som arbetade på ABBA. Branden  var dramatisk. Sannolikt var brandorsaken spickbildning i murstocken. Ingen blev allvarligt skadad. Någon ådrog sig en lättare  ryggskada  när hon hoppade ut igenom fönstret. Kommer i håg tacket till ortsbefolkningen, de gav en soaré i folkets hus. Minns de  vackra  folkdräkterna. Några gifte sig med svenska pojkar och blev kvar på Sotenäset1920 infördes lagstagad arbetstid om 48 timmar. 1929 stod stenindustrin på sin höjdpunkt, man exporterade för omkring 26 miljoner kronor..

 

På 1930 talet kom depressionen. Staten fick ännu en gång lägga in arbetslöshetsåtgärder. Sotenkanalen byggdes, pappa arbetade på A-K arbeten. Var med och byggde vägen mellanAmhult och Todderöd. Var även på vägbygge i Hjärtum.

En gift arbetare fick på AK-arbete maximalt tjäna 1.200 kr/år och en ogift 900 kr/år. Statliga stödbeställningar på gatsten lades. Här fick man maximalt tjäna 130:- i månaden.

 

Bohuslänningen skriver den 7 mars 1931 “Den svenska stenindustrin befinner sig som bekant i ett nödläge på grund av brist på avnämnare av sten. Kunde därför gatsten användas i Sverige i större utsträckning och importen av önödigt annat vägbeläggningsmaterial minskas, skulle detta bli till fördel för landet, påpekar svenska konsuln i Lűbeck i en rapport, där han samlat utlåtanden från framstående tyska sakkunniga, vilka vitsorda smågatstenens lämplighetsåsom vägbeläggningsmaterial.

Oberbaurath Studemund i Lűbeck, som grundar sitt utlåtande på 20-årig erfarenhet, när det gäller mera trafikerade vägar. Väl ordnad,regelbunden eftersyn har sådan vägbeläggning en livslängd av 30-50 år.[][Artikel]

 

1934 diskuterades inom fackföreningen2 möjligheten att starta ett Kooperativt stenhuggeri, liknande det som fanns på Hovenäset. Pappa deltog i mötet. Vad som projektet stupade på kan man gissa. Här på Bua, Håle samt Rörvik hade de flesta bergen inmutats av bolaget. Många stenhuggare högg sten och sålde direkt till städerna.

Pappa och Erik i Bua sålde ett parti gatsten till Göteborgs stad. Det fanns inga långtradare på den tiden, man hyrde en jakt. Stenen levererades i juli 1935. Stenen höggs i fria berg. De fick betala “bergslega” till bonden.

 

I slutet av trettiotalet normaliserades stenindustrin. 1938 infördes lagstagad semester om två veckor.

 

Andra händelser fram till 1940

 

Dödsolyckorna i Tullboden

 

En svår olycka inträffade. I Tullboden vid lastning, kom en arbetare /Abrahamsson/ I kläm och krossades. Han skulle justera en kätting. Hände dagarna för jul någon gång i slutet av 20- talet eller början av 30-talet. Abrahamsson som var från Hovenäset efterlämnade en stor familj med minderåriga barn. Julhelgen var dämpad detta år i trakten. Kranföraren emigrerade till USA, det existerade inte krisgrupper på denna tiden.

En annan svår olycka med dödlig utgång, var när arbetaren Sven ifrån Hunnebostrand kom in I kuggmaskineriet på en kran. Man hann inte stänga av elektriciteten, han dog ögonblickligen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Pappas fack och A-kassebok. Fullstämplad...........

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Erik Adolfsson och Harald Holm.

 

 

Pappa var fackligt engagerad hela sitt liv. På hans begravning 1967 var två prestaverande, där den ene hade stenhuggarefackets fana. Fanan sänktes över graven................................... Det var nog en av de sista begravningarna där den urgamla seden med prestaverande tillämpades. Det var pappas gamla arbetskamrat Adrian Nyström samt svågern Evert Axelsson som prestaverade.

  2Ivan

                                    Hem                                                    1800-talet                                                   1900-talet