RETUR

JULEN PÅ BUA

 

                         

        Mina jular började redan under hösten. Om jag hade busat, var det alltid någon

        som knackade  i väggen, det var tomten. Jag fick en oerhörd respekt för denna lilla,

        och i mina barnaögon mycket mäktiga person.

        Min barndoms jular firades på Bua. Att fira jul förr i tiden var lite annorlunda än idag.

        I julgranen brann det levande ljus. Med tanke på vattentillgång och eldfängdheten,

       var detta mycket riskabelt. Minnet av den speciella granlukten och sterinljusen sitter kvar.

       Granen var dekorerad med glitter och flagg girlanger. Girlangen var inköpt före 1939,

       men genom Adolfs ommöblerande i Europa blev den snabbt inaktuell.

       Ute på en stång hade man i julveckan satt ut en havrenek. Det var  

      julklappen till småfåglarna.                 

       Mamma läste Viktor Rydbergs dikt Tomten. Jag kunde i min fantasi se tomten,

       när han vandrade i vinternatten över ladugårdsbacken med stallyktan i handen,  

       Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.....endast tomten 

       är vaken......Tomten blev ju i min fantasi mycket närvarande.

      Tomten har ju alltid funnits i folktron. Den gamla gårdstomten var en liten grå

      gestalt som vaktade gården, såg till att alla hade det bra. Men han var inte alltid så snäll.

      Om något gick emot honom kunde han bli väldigt arg. I gamla tider var respekten stor,

      för denna varelse med rötter i mytologin. Julaftonen började med ett julbord, där i

      stort sett inget saknades. Under kriget till jul med lejdbåten kom ett Amerikapaket från

      faster Ingrid, innehållande risgryn samt kaffe, Maxwells House. Det var en uppskattad gåva.

      Det var enda gången på året som farfar tog något starkt,en liten konjaksnubbe,

      han var ju gammal “blåbandist”. Kommer inte ihåg om pappa eller John tog någon snaps.

      Julgröten med smörklick, kanel och kanske en mandel kom sist. Det blev alltid

       en skvätt över. Mamma satte alltid ut lite gröt på trappen, till Tomten. Det gällde att hålla

      Tomten på gott humör. På morgonen var fatet tomt.......

       Sen skulle det diskas. Minuterna och timmarna segade sig fram.När man äntligen

      var färdig med disken bänkade man sig i bästa rummet. Tomten knackade på fönstret

      och kom så småningom in. Tomtemasken var skrämmande.Med myndig stämma kom

      frågan : Finns det några snälla barn ???

       

Farfar som satt i sin korgstol svarade alltid

med sitt smålänska ideom att han var mycket 

tveksam.

Tur att man var barn och inte benägen till någon

form av stroke. Det var en oerhört  traumatisk

upplevelse, tänk om tomten hade gått med sin

säck...

Vi fick dock alltid våra paket. Mest mjuka

paket. Tillgången på leksaker och pengar var

       inte så stor på den tiden. Min tomtetro sprack det året den ordinarie aktören hade rest till   

       huvudstaden.

       Vikarierande tomte hade bara en tumme. Det var Roy Johansson eller Jerry Mattson

       som hade tummen kvar.

       Under några år, i början av 40-talet hade man “julkalas” hos pappas morbror,

        Oscar Mattsson. Nästan hela släkten var inbjuden. Pappas kusin Jerry hade en

       lådkamera och fotograferade. Då fanns inga elektronblixtar, utan ett magnesiumpulver

       antändes med ett våldsamt ljussken.